Peter Skeel HjorthNovember 2014Sverige

Av Peter Skeel Hjorth, journalist och författare

Risken att få sitt livsverk förstört av vindmöllor kastade tunga slagskuggor över de sista åren av cellisten och dirigenten Mats Rondins liv och gärning som musiker i världsklass. Hans plötsliga, alltför tidiga död av en hjärtinfarkt vid 54 års ålder väckte stor uppmärksamhet i medierna.

Av naturliga skäl låg fokus på hans insats som musiker. Det var han som stod på podiet under festkonserten för kronprinsessan Victoria kvällen före hennes bröllop. Och det var han som svingade taktpinnen då kungens 40-års jubileum firades med musik.

Men inte många fick veta att Mats Rondin sedan drygt fem år stod mitt i en uppslitande kamp för att rädda sitt familjeliv och sitt livsverk från ett vindkraftsbygge, som lagt en våldsam psykisk och känslomässig press på honom.

Tillsamman med sin hustru hade han skapat musikcentret Isidors Kulle i det skånska Huaröd, där det bl.a. arrangerades välbesökta friluftskonserter med berömda svenska artister. Isidors Kulle blev mittpunkten för många av Sveriges finaste musiker och för ensemblen Huaröds Kammarorkester.

Platsen hade Mats Rondin och hans hustru valt på grund av landskapets skönhet och, inte minst, för den tystnad som är nödvändig för att hålla konserter under öppen himmel, och för att göra högkvalitativa inspelningar.

Men 2009 blev planer på ca. 50 vindkraftverk av industristorlek på godsen Maltesholm, Vittskövle och Borrestad ett konkret hot mot Isidors Kulle. De närmaste vindkraftverken kunde komma att stå en kilometer från musikcentret. En oberoende akustikfirma beräknade att oljudet från vindmöllorna skulle omöjliggöra centrets aktiviteter.

Jag lärde känna Mats Rondin påsken 2009 då föreningen Bevara Linderödsåsens ordförande, Per von Wachenfeldt, tog oss med till Hishult nära Laholm för att studera och filma de jättevindmöllor, som har förpestat invånarnas tillvaro där.

Mats Rondin var en fin personlighet, vars milda sätt speglades i hans musik och dirigentverksamhet. Nu mötte han ett helt annat slags människor än dem han arbetade med i kulturlivet. Det var hårda, kalla affärsmän och deras rådgivare som strävade efter att tjäna stora pengar. De behandlade Mats Rondin nedlåtande, utan respekt.

Han stod också inför okunniga lokalpolitiker och ämbetsmän från kommun, länsstyrelse och miljödomstol. Exempelvis den domare som i ett telefonsamtal med Mats Rondin sa, att hans musikcentrum väl också stördes av flyg. Så lite kunskap hade denne domare om ljud och vindkraftsbuller.

Mats Rondin använde snart sagt varje ledig stund på saken och stora summor gick till advokathjälp. Tillsammans utvecklade han och jag en idé om att arrangera en protestkonsert mot felplacerad vindkraft i människors närhet. Vi ville få igång en debatt med hjälp av musik.

Protestkonserten hölls på Knutstorps Borg i Skåne, söndagen den 29 augusti 2010, med medverkan av representanter från svenskt kulturlivs toppskikt, bl.a. filmregissören Jan Troell. En rad skånska protestföreningar var med att genomföra arrangemanget, som samlade över 1000 deltagare.

Vi enades också om att göra en kortfilm, som med konstens hjälp skulle skapa förståelse för nödvändigheten av att ta större hänsyn till vindkraftens negativa konsekvenser. Tillsammans körde vi runt till natursköna platser i Skåne och Mats Rondin filmade. Han var konstnär ut i fingerspetsarna och hade också känsla för att använda en halvprofessionell filmkamera och klippa film.

Filmen kom att ta flera år att färdigställa, då Mats Rondin krävde att den skulle vara lika perfekt som en konsert. ”In the silence of nature” kom filmen att heta, efter titeln på en komposition av Staffan Storm från protestkonserten på Knutstorps Borg. Det musikaliska temat är annars en saraband för cello av J.S. Bach, spelad av Mats Rondin på hans älskade Isidors Kulle.

Filmen producerades utan något filmtekniskt eller ekonomiskt stöd. Den fick sin premiär på biografen Gloria i Köpenhamn den 17 juni i år, genom samarbete mellan två skånska protestföreningar och Föreningen Svenskt Landskapsskydd och den danska Landsforeningen Naboer til Kæmpevindmøller. Mats Rondin var med i biografsalongen, som var fylld till sista plats.

Nu skulle filmen börja leva sitt eget liv. Men Mats Rondin var så upptagen av musikalen Doktor Zhivago i Malmö och andra musikaliska aktiviteter, att han i ett mejl till mig skrev att han ”hade en hysterisk arbetsperiod framför sig”. Jag såg honom aldrig igen. ”Tristis est anima mea” är det latinska namnet på en kantat av J.S. Bach. Det betyder: min själ är full av sorg. Se kortfilmen här till ära för musikern, konstnären och hedersmannen Mats Rondin:

youtu.be/gItJ9ix7TgE

Peter Skeel HjorthNovember 2014Sverige

Af Peter Skeel Hjorth, journalist og forfatter

Udsigten til at få sit livsværk ødelagt af vindmøller kastede tunge slagskygger over de sidste fem år af den svenske cellist og dirigent Mats Rondins liv og gerning som musiker i verdensklasse. Hans pludselig død af et hjerteinfarkt, kun 54 år gammel, gik som en løbeild gennem svenske medier.

Omtalen af Mats Rondins alt for tidlige bortgang fokuserede naturligt nok på hans indsats som musiker. Det var ham, der stod på podiet under festkoncerten for kronprinsesse Victoria aftenen før hendes bryllup. Og det var ham, der svingede taktstokken, da den svenske konges 40 års jubilæum blev fejret med musik.

Men de færreste vidste, at Mats Rondin stod midt i en opslidende kamp for at redde sit familieliv og sit livsværk fra vindkraftens svøbe, der havde hængt over hans hoved som et damoklessværd i over fem år. Den kamp tog hårdt på ham.

Sammen med sin hustru havde han skabt musikcentret Isidor Kulle i skånske Huaröd, hvor der bl. a. blev holdt velbesøgte friluftskoncerter med berømte svenske artister. Isidor Kulle blev et midtpunkt for mange af Sveriges fineste musikere og ensemblet Huaröd Kammarorkester.

Stedet havde Mats Rondin og hans hustru valgt på grund af landskabets smukke natur og ikke mindst den stilhed, som er nødvendig for at holde koncerter under åben himmel og foretage indspilninger af musik på højt kvalitetsniveau.

Planer i 2009 om ca. 50 vindmøller i industristørrelse omkring Huaröd på godserne Maltesholm, Vittskövle og Borrestad blev en konkret trussel imod Isidor Kulle. De nærmeste vindmøller kunne komme til at stå en kilometer fra musikcentret. Et uafhængigt akustikfirma beregnede, at vindmøllestøj ville umuliggøre dets aktiviteter.

Jeg lærte Mats Rondin at kende i påsken 2009, da foreningen Bevara Linderödsåsens formand, Per von Wachenfeldt, bragte os til Hishult ved Laholm for at bese og filme kæmpemøller, der har forpestet naboernes tilværelse.

Mats Rondin var en forfinet personlighed, hvis milde væremåde spejlede sig i hans musik og dirigentvirksomhed. Nu mødte han en helt anden type mennesker end dem, han arbejdede sammen med i kulturlivet.

Det var hårde, iskolde forretningsmænd, som gik efter at tjene store penge, og deres rådgivere. De behandlede Mats Rondin respektløst og nedladende.

Han stod også overfor uvidende lokalpolitikere og embedsmænd fra kommune, lensstyrelse og miljødomstol, der var ligeglade med alt andet end at bøje paragrafferne til fordel for vindkraften som f. eks. den dommer, der i en telefonsamtale med Mats Rondin sagde, at han musikcenter da også blev forstyrret af fly. Så ringe var denne dommers viden om lyd og vindmøllestøj.

Midt i al travlhed brugte Mats Rondin hver eneste ledig stund på sagen og store summer til advokathjælp. Sammen udviklede han og jeg en ide om at arrangere en protestkoncert imod fejlplaceret vindkraft nær mennesker. Vi ville rejse en debat herom ved hjælp af musik.

Protestkoncerten blev holdt på Knutstorps Borg i Skåne søndag den 29. august 2010 under medvirken af repræsentanter for toppen af svensk kulturliv, bl.a. dem filminstruktøren Jan Troell. En række skånske protestforeninger medvirkede til at gennemføre arrangementet, der samlede over 1000 deltagere.

Vi blev også enige om at lave en kortfilm, der med kunsten som virkemiddel skulle skabe forståelse for nødvendigheden af at tage større hensyn til vindkraftens negative konsekvenser. Sammen kørte vi rundt til naturskønne steder i Skåne, hvor Mats Rondin filmede. Han var kunstner til fingerspidserne og havde også sans for at bruge et semiprofessionelt filmkamera til optagelse af naturbilleder på et højt kunstnerisk plan. Dertil havde han udstyr til klipning.

At producere den kortfilm kom til at tage flere år, fordi arbejdet med at optage og klippe skulle lægges ind mellem Mats Rondins alle andre aktiviteter. Mats Rondin brugte ufattelig megen tid på finjusteringer af filmen. Den skulle være lige så perfekt som en koncert.

”In the silence of nature” kom filmen til at hedde efter titlen på en komposition af den svenske komponist Staffan Storm til protestkoncerten på Knutstorps Borg. Det musikalske tema er ellers en sarabande for cello af J. S. Bach, spillet af Mats Rondin i sit elskede Isidor Kulle. Filmen blev produceret uden nogen form for filmteknisk eller økonomisk støtte.

Og den fik premiere den 17. juni 2014 i Gloria Bio i København gennem et samarbejde mellem to skånske protestforeninger og Föreningen Svensk Landsskapsskydd samt den danske Landsforeningen Naboer til Kæmpevindmøller. Mats Rondin var til stede i biografsalen, der var fyldt til sidste plads.

Nu skulle filmen have et liv. Men Mats Rondin var så travlt optaget med musicalen Dr. Zhivago i Malmø og andre musikalske aktiviteter, at han i en mail skrev til mig, at han ”havde en hysterisk arbejdsperiode foran sig”. Jeg så ham ikke igen. Tristis est anima mea, er det latinske navn på en kantate af J. S. Bach. Det betyder: Min sjæl er sorgfuld. Se kortfilmen her for at ære musikeren, kunstneren og hædersmanden Mats Rondin:

youtu.be/gItJ9ix7TgE

Peter Skeel HjorthNovember 2014Sweden

By Peter Skeel Hjorth, journalist and author

The risk of having his lifework destroyed by wind turbines threw dark and deep shadows over the last few years of the Swedish cellist and conductor Mats Rondin's life and work as a world class musician. The sad news of his sudden death by a heart attack, at only 54, spread like wildfire in the Swedish media.

It was natural that focus should be on his work as a musician. He was the one that stood on the podium conducting the gala concert on the eve of the wedding of Crown Princess Victoria. And he was the one that swung the conductor's baton when the King's 40th jubilee was celebrated with music.

But not many knew that Mats Rondin was in the middle of an exhausting battle to save his family life and his life's work that was threatened by the nearby construction of wind turbines. This put him under a tremendous psychological and emotional pressure.

Together with his wife he had created the music centre Isidor Kulle in Huaröd in Skåne where, among other events popular open air concerts were held featuring famous Swedish artists. Isidor Kulle became the centre for many of Sweden's finest musicians and the Huaröd Chamber Orchestra.

Mats Rondin and his wife had chosen the site because of the beautiful landscape and not least the silence which is necessary when giving open air concerts and produce high quality music recordings.

However, in 2009 plans for about 50 wind turbines of industrial dimensions around Huaröd on the estates Maltesholm, Vittskövle, and Borrestad became a concrete threat to Isidor Kulle with the nearest turbines planned only one kilometer away from the music centre. An independent acoustics company calculated that the noise from the turbines would make it impossible to continue the centre's activities.

I got to know Mats Rondin during Easter 2009 when the chairman of the society called Bevara Linderödåsen (Preserve the Linderöd Ridge), Per von Wachenfeldt, took us to Hishult near Laholm to experience and film the giant turbines that had made life intolerable for people living there.

Mats Rondin was a fine and mild mannered man which was reflected in his music and in his way of conducting. Now he was up against a very different type of man than the ones he was used to work with in cultural circles.

They were hard and callous businessmen and their advisers with focus only on big profits. They treated Mats Rondin with disrespect and patronized him.

He also faced ignorant local politicians and civil servants from municipality, county, and the environmental court, only caring about bending the rules to the advantage of wind power, as for instance the judge who on the phone told Mats Rondin that his music centre was also disturbed by planes. So limited was the judge's knowledge of sound and the noise from wind turbines.

Despite a busy schedule, Mats Rondin spent every free moment of his time on the case and large sums on legal advice. Together he and I discussed an idea to arrange a protest concert against misplaced wind power close to people. We wanted to open a debate on the subject by means of music.

The protest concert was held on 29 August 2010 at Knutstorps Castle in Skåne with the assistance of members of the elite of Swedish cultural life, among them Jan Troell, the film director. A number of protest societies in Southern Sweden helped to make a success of the event which gathered more than 1000 participants.

We also agreed to make a short feature which, by means of art, should create an understanding of the necessity of drawing more attention to the negative consequences of wind power. Together we visited beauty spots in Skåne where Mats Rondin filmed. He was a true artist and also talented at using a semi-professional film camera to shoot landscapes at a high artistic level. In addition, he had the editing equipment.

To produce the short feature turned out to take several years, because the shooting and editing had to be done in between all the other activities. Mats Rondin spent many, many hours on editing the film down to the last detail. It had to be as perfect as a concert.

The film was called "In the Silence of Nature" after the title of a composition by Staffan Storm for the protest concert at Knutstorps Castle. The musical theme is originally a sarabande for cello by J.S. Bach played by Mats Rondin at his beloved Isidor Kulle. The movie was produced without any kind of technical or financial support.

On 17 June 2014, the opening night took place in Gloria Cinema, Copenhagen through a cooperation between two protest societies in Skåne and Föreningen Svensk Landskapsskydd (Confederation of Swedish Landscape Protection), and the Danish Landsforeningen Naboer til Kæmpevindmøller (The National Association Neighbours of Giant Windmills). Mats Rondin was present in the cinema and all seats were taken.

The short film should now have a life. But Mats Rondin was so busy with the musical Dr. Zhivago in Malmoe and other musical activities that in an e-mail he wrote to me he said that he "had a hysterical work load ahead of him". I never saw him again. Tristis est anima mea, the Latin title for a cantata by J.S. Bach. It means: My soul is sorrowful. Below see the short film in memory of the musician, artist, and man of honour, Mats Rondin: